Från www.sthlm-sodra.com

Snabbkoll: Supportrarna till Fredrikstad FK



Supporterkulturen i Fredrikstad är definitivt inte den mest dynamiska sammansättningen i Norden, snarare tvärtom. Precis som med i princip alla norska supporterkulturer så liknar det den mentalitet som finns i mindre svenska städer. Däremot finns det en del intressant att berätta och utvecklingen när det gäller det kvantitativa stödet på senare år är imponerande.


Officiella supporterklubben - En annorlunda upprinnelse, ett annorlunda namn

Den riktiga utvecklingen började i våra mått mätt väldigt sent, 1999. Det var året som Plankehaugen – FFK.s officiella supporterskara startades upp, och det av ett gäng "ungdomsskoleelever" som ansåg att FFK behövde en supportergrupp på vägen till de högre nivåerna. Det skedde i början av 90-talet ett försök att bilda supporterklubb men det rann ut i sanden, FFK hade en lång tid av bristande sportsliga framgångar och det var svårt att framkalla den riktiga gnistan. Men 99 åstadkoms alltså början på något hållbart. Det första mötet hölls på ett bibliotek i skolan vilket kanske får ses som unikt i den Europeiska supporterkulturen. En organisation byggdes upp, bortaresor började organiseras, sponsorer letades med mera. I början var gruppen 10-12 medlemmar, varav en eller två var lärare.

Namnet Plankehaugen kommer från att Norges längsta älv, Glomma, under efterkrigstiden användes för träindustrin där stockarna las i vattnet vid Sarpsborg för att glida till slutmålet Fredrikstad. Fredrikstad är i Norge ofta omtalat som Plankstaden.


Tillväxt i rekordfart

Inte förrän år 2001 började fler vuxna ansluta till supportergruppen och vid tiden för uppflyttningen till division 1 år 2002 med en tillhörande folkfest i staden så hade antalet medlemmar ökat till 300 stycken. Tilläggas ska att Fredriksstad har en stark fotbollstradition och storleken på publiken alltid varit långt större än genomsnittet när de spelade i de lägre divisionerna. Den allt större klacken och större medlemsantalet i Plankehaugen krävde en anpassad organisation. Tifo, som tidigare inte funnits annat än sporadisk flaggviftning, började organiseras och nu var det overhead-flaggor, bengaler och ballonger på schemat.

Intresset ökade snabbt under tiden i division 1 och i och med att klubben 2003 gick upp i högsta ligan exploderade det och antalet medlemmar var nu 1500 stycken. Under de närmaste åren, fram till 2006, utvecklades Plankehaugen mycket; nya sånger skapades, bortaresorna blev större och bättre organiserade. Därtill hade en capo sett ljuset, och denne capo har en liten annorlunda historia i form av ”Zoran” vars supporterhistoria få kan mäta sig med då han var en av fem personer som startade Dynamo Zagrebs supportergrupp Bad Boys Blue 1986. År 2002 klättrade han upp på staketet och lärde klacken en ny sång, sedan dess är han kvar där.

Fredrikstad är kända för ett stort bortafölje och organisationen i Plankehaugen verkar vara storartad. Till cupfinalen förra hösten åkte över 100 bussar till Oslo för att stödja laget, emellertid ska kommas ihåg att cupfinalen har ett helt annat intresse än i Sverige, det närmast som kan jämföras här är bandyfinalen, vilken lag från försvinnande små orter Edsbyn och Sandviken skeppar iväg över 50 bussar till.


Den nya vägen och de medföljande kontroverserna

År 2006 började i Fredrikstads supporterkultur en utveckling som nuförtiden brer ut sig allt mer i Norge och som sett ljuset i flera andra norska klubbar. Det handlar om utvecklandet av ultrasgrupper, vilket ofta är en reaktion på stagnation i en åldrande supporterklubb, och/eller som reaktion på den repression som sker från myndigheter, förbund och säkerhetsorganisationer inom klubbarna.

Under året började flera tröttna på hur utvecklingen skett. Man ansåg det vara allt för mycket av pajasklappningar i sångerna, klagomål på sånger med hårda ord i, och så vidare. Ur synen att Plankehaugen behövde en vitamininjektion och den stadiga utvecklingen av nya ultrasgrupper i Norge startades ultrasgruppen Brigade Röd Hvit. De vanliga första stegen med banderollmålning osv togs men organisationen var bristfällig, så pass att man vid cupfinalen som var den hösten inte ens lyckades stå samlade.


Norge och Fredrikstad – där ”mycket väsen för ingenting” ges en helt annan dimension och säkerhetschefen Svein Erik Waters får Peter Thunell att framstå som en huligan

Årets säsong, 2007, skulle bli omtumlande, och nu läsande damer och herrar börjar det bli sjukt med en skildring av företeelser som existerar i våra västra grannland där kulturen i Fredriksstad är en av de platser där det dras till sin spets. Till säsongspremiären hade gruppen ett antal på knappt 20 personer, men ett par av grundarna hade dragit sig tillbaka med anledning av rubriker i media som gruppen skapat sig. Varav dessa rubriker? frågar sig ni kanske då. Ja det klurar gruppmedlemmarna själva på också. Farhågor för något framtida och inte fakta för något som skett, skulle det kunna sammanfattas som.

Ett exempel på absurd händelse utspelade sig i samband med en bortamatch mot Lilleström då gruppmedlemmarna på ett av busstoppen drog några bengaler till ett gruppfoto. Säkerhetsansvariga på plats bevittnade detta, dokumenterade det och ringde polisen i Lilleström för att informera om det hemska som skett vilket ledde till att polisen mötte upp just den bussen med anmälningar och snabbåtgärd om att deras banderoll inte fick tas in på arenan. Den här händelsen som ju inte ens är en händelse skapade också hör och häpna tidningsrubriker där hotbilder om denna nya grupp byggdes upp. Plötsligt var BRH något som hela staden pratade om och enskilda medlemmar blev stannade på stan och trakasserade.

Efter att gruppmedlemmar talat med säkerhetschefen och man öppnat för dialog och förståelse fanns förhoppningar för en bättre situation. Plankehaugen gick nu för första gången ut med uttalande om att BRH var välkomna som supportrar. Men förhoppningarna grusades direkt. Säkerhetschefen sa på mötet att gruppens flaggor skulle vara tillåtna men när gruppen kommande match kom med 6-7 stycken ultrasrelaterade flaggor så nekades man ta in dessa. Kort därefter började från Waters att vid varje resa inom Oslo-området ringa polisen och informera vilken buss gruppen åkte, med konsekvensen att bussen stannas och medlemmarna inte får kliva av innan de uppgivit alla personuppgifter. Lägg därtill en hälsning som gruppen gjorde till en albansk spelare i laget vilken inte skulle få tas med in på arenan. Hälsningen var en hyllning men den var på albanska och inte förrän albanska journalister på plats bekräftat yttrandet så gick det för sig.


Interna relationer, rivaler och lite mer säkerhet

Relationerna inom klacken är ok men inte mer. De alternativa medlemmarna är få varför det fortfarande inte blir någon större fråga om eventuella konflikter. Plankehaugen respekterar inte BRH fullt ut och bilder på ultrasgruppen tas inte, heller inte på någon av deras budskapsbanderoller. Däremot känner man varandra och har respekt för varandra på det personliga planet Det finns faktiskt en till ultrasgrupp också kallad FFK Fanatic Fellowship med endast cirka 5 medlemmar vilka ansvarar för trumman.

FFK.s supportrar har inte några direkta huvudrivaler i högstaligan men i division 1 finns det geografiskt närmsta laget Moss vilka är en riktig rival. Matcherna mot Vålerengen har inget direkt hat, däremot en stor prestige då båda lagen åker med stora bortaföljen till varandra.

Detta år stod den nya Fredrikstad Stadion klar med en kapacitet på 12500 åskådare. Klacken står för cirka 1000-talet på arenan och kan på hemmamatcher och bortaresor i Oslo-området komma upp i stundtals riktigt bra stämning. Sammansättningen i klacken är precis som det ofta är i Norge i mer av familjekaraktär där andelen kvinnor är långt fler än i Sverige, något som förmodligen speglar det annorlunda tillstånd som den aktiva supporterkulturen i Norge befinner sig i. Stadion har en av Norges strängaste säkerhetsregler där ultrasrelaterade banderoller inte är tillåtna. Herr Svein-Erik Waters hänvisar till Norska Fotbollsförbundet men inte ens där finns direktiv om dessa saker. Det är med andra ord en fanatismens högborg som Sveriges mest dynamiska supporterskara åker till om ett par veckor – moralpanikens fanatism. Men självklart utgör inte det något hinder, det går inte stoppa en ångvält från Södra Stockholm.

Hur som helst blir det motstånd på läktarna och till Stockholm kommer flera hundra Fredrikstadsupportrar vilket gör att underskattning inte får tas med in på arenan. Det är hög kraft från start som gäller, för supportrar precis som för spelare.

/SSB


Haha ringa polisen för att dom drog bengaler på en parkeringsplats

Sen skrev dom också såhär; "Fredriksstads supportrar är ingenting att bråka mot förutom då givetvis eventuella casuals i grupp och de som provocerar. All fokus ska riktas på att piska fram en grym stämning på läktarna och bära fram Bajen till UEFA-cupen."